|
|
|
| Denna text får nedladdas och skrivas ut för eget bruk, men inte framföras offentligt eller användas för kommersiella ändamål utan upphovsmannens tillstånd. Gemene manMonologEn mycket försynt man kommer in, på ett mycket försynt vis. Han är klädd i grått, och talar med svag röst. Mannen …Syns jag? Jag var lite orolig, för jag brukar inte synas. Men höras. Det är jag som är gemene man. (Lite högre, men fortfarande svagt) – Jo, det är jag som är gemene man sa jag. Det är mig tidningarna brukar fråga om saker och ting. Det har ni väl sett? ”Vad säger gemene man om detta?”, brukar dom skriva. Och sedan frågar dom mig. Politikerna också. ”Vi måste tänka på vad gemene man tycker också”, säger dom. Och sedan frågar dom mig. Så man kan säga att jag har en ganska viktig position i samhället. – Jag sa, ganska viktig position i samhället. Jag menar, vem annars lyssnar politikerna på? Dom lyssnar inte på vem som helst, ska ni veta. Dom lyssnar på mig. – Yeah, man. Jag har Gemene man som titel i telefonkatalogen också. Så att journalisterna och politikerna ska veta vart dom ska ringa, när dom ska fråga gemene man. Jag brukar få svara på frågor om vad gemene man lyssnar på för musik, tycker om kärnkraft, läser för böcker, om gemene man har åkt tåg senaste veckan, om gemene man prenumererar på någon tidning, och så vidare. En del politiker brukar testa sina tal på mig också. Är det här för krångligt? Begriper gemene man detta? Brukar dom fråga. Och så får jag sitta och lyssna, och säga till om det är något jag begriper. För då måste dom skriva om, så att det inte kan tolkas som att dom har lovat någonting. För hur skulle det se ut? Men så, förra veckan. Då skulle Radio Blekinge gå ut och fråga folk om dom har några semesterplaner för året. Vart ska gemene man resa på semester, var frågan. Då ringde man mig. Och jag svarade: Jemen. För det trodde jag att dom ville att jag skulle svara. För jag är ju gemene man. Men då tyckte man, att det var för konstigt. Jag var nog inte representativ. Plötsligt var jag inte tillräckligt gemen längre. Och jag som ansträngt mig så. Jag skriver inte ens mitt namn med stor bokstav i början, så gemen är jag. Men nu dög jag inte. Bara för att jag inte svarade Rhodos som alla andra. För första gången kände jag mig ensam som gemene man. Jag tillhör liksom ingen gemen-skap. För tydligen kan inte mer än en åt gången vara gemene man. Och nu hade dom hittat en som var ännu mer gemene man än jag. Det tycker jag var gement. Så nu har jag lagt mig i hårdträning. För jag ska återta titeln som allra gemenaste gemene man. Inte någonting får sticka ut. Ingenting får avvika från det normala och genomsnittliga. Säger modet att man ska vara klädd i grått, då ska jag vara klädd i grått. Jag ska vara så grå, att jag inte syns mot en grå vägg. Jag går och ställer mig mot väggen här borta. Ser ni mig nu? Nu då? Nu? (Han går ut från scenen) – Nu?
|
|
Skicka e-post till urban.jonsson@gemeneman.se med
frågor eller kommentarer om den här webbplatsen.
|
